Cicci

Cicci

Fynd på loppis

VardagenPosted by Cicci Wed, August 22, 2018 12:31:17
En väldigt annorlunda ljuslykta som passar till min servise från 60-talet. Den är gjord i Helsingborg och av märket Dekor.

Sommaren snart slut

VardagenPosted by Cicci Fri, August 17, 2018 14:27:25
Ett långt sommarlov har det varit.
Varmt och klibbigt och nästan ingen regn och de lärda säger att vi nog kommer få 5 somrar till i samma anda.
Jag tror jag ska investera i en ac innan nästa sommar!

Det har blivit ett par rundor med kameran i sommar, men inte så mycket som jag hoppats på, en resa till Simrishamn står högt på listan, det verkar så fint där.

Loppisar har det blivit en hel del och kul har det varit då jag och dottern har fyndat en del. Igår fyndade vi en datorväska till min dotters skoldator och för nån tid sen hittade jag ett par servisdelar jag samlar på.
På marknaden hittade jag en liten riskokare för micron, ett välkomnande inslag i kökets attiraljer, då dottern är i skolan om veckan och jag är själv, lättare att göra 1port mat då. Min tidsuppfattning är lite fel att jag kan ibland inte hänga med att det gått ett par minuter så all hjälpmedel är välkommet, så jag kan få i mig mat som inte är bränt ;) och dottern kan lättare laga egen mat när hon vill.

Ett glädjande besked fick jag av min kusin, då han hade gett mig i gåva en virkbok som jag önskat mig länge.
Jag fick även kläder av min snälla morbror som jag verkligen behövde då mina sommarkläder hade blivit för stora i storlek. (jag har gått ner nästan 2 storlekar redan)
Det är så sällan att jag får något att det blir rena julafton när det väl händer.

Just nu ligger jag rätt bra till i min sjukdomar, feber kommer och går och värken likså men i det hela har jag nog en bra period, då jag tagit det väldigt lungt och i en takt som jag fixar. Värmen har gjort oxså sitt då man inte haft många knop i kroppen att orka något, mer än vakna och knappt gå ut med hunden... så jag välkomnar svalkan och den ljumma brisen som är nu.

För ett år sen opererades jag för inre och yttre hem. och en yttre polyp och fick en sån uppvaknande att jag började sköta min celiaki och laktos strikt, jag gick ner från 125.6 till 112.8 kg och nu har jag stått still i 8 månader. Jag känner att det händer saker i min kropp, den är inte fet där fettet satt utan mjuk och huden börjar bli slapp, jag hoppas det är som kroppen gör sig av med skit just nu (fått höra) och att det senare kommer dala i vikten igen.
Det är inte så enkelt att göra sig av med vikten i motion när jag har väldigt svårt att gå i perioder då hela höftpartiet, ryggslutet och ner i benen strejkar och smärtar så jag vill ta till tårar.
Den sjukdomen jag har, ME, stör oxså ämnesomsättningen så jag försöker, trotts oddsen, att må bättre på många olika sätt dels genom att försöka dra ner på socker och äta rätt.

Många tror jag bara sitter still och rör mig inte men det är inte sanning, iom med min rygg är kass måste jag resa mig ofta och röra mig, men att jag inte tar längre promenader är sant, jag rör mig så mycket jag klarar och det är jag som ska må bra, inte vad andra anser är rätt och fel i motion och vad de lärda fått lärt sig.
Man kan bara gå till sig själv vad som är bäst för en själv, och med de förutsättningar som erbjuds. Jag har provat gång på gång att göra vad andra sagt och varje gång kraschar jag så totalt att jag blir sängliggande eller halvsittandes i dagar med stöd, är det bättre att ta ut sig så pass, för att andra tycker en sak eller att jag rör mig efter min förmåga och underhåller det så gott det går efter mina förutsättningar och får en jämn rörelseschema varje dag?!

Jag virkar och pysslar mycket och spelar spel som håller igång min hjärna med räkning, klurighet och håller ångesten borta. Mina fingrar är mitt allt och jag försöker gör något som gör mig glad och ger mig nån sorts värdighet i att andra gillar det jag gör och jag får uppmuntran som stärker att jag är duktig på något, fast sjukdomarna har berövat mig det mesta. De dagar febern rasar i kroppen vill inte fingrarna fungera, för de smärtar som om du hade elektriska blixtrar i dem, lederna är stela och fingrarna är svullna så pass att det är nästintill omöjligt att böja dem.

Nä nu ska jag virka lite vovvar från virkboken jag fick, redan tre gjorda och kul är det fast det är pilligt och vissa partier tar lite längre tid då fingrarna måste vila lite mellan varven :)
Kolla virkat så hittar du även mina vilda och tama djur som redan är gjorda från samma författare men från en annan utgiven virkbok.

Ha en fin dag/ kramiz


My place

VardagenPosted by Cicci Tue, February 28, 2017 13:34:47
Visst skulle man önska man hade en sån här plats att få åka till eller bo på. <3

Tuffa tider

VardagenPosted by Cicci Mon, February 06, 2017 14:35:38
Fk har en häxjakt på alla sjuka, det märks att samhället börjar tröttna och protestera. På många håll har namninsamling börjat och tv-program har börjat snappa upp detta, som ett debattämne.
Jag hoppas inom snar framtid, att vi som är sjuka, får rätt att vara det, denna häxjakt har gjort mig sjukare. Det är horribelt att när så många speciallister och läkare som skrivit under att min arbetsförmåga inte finns på överskådlig framtid, men ändå kan fks inhyrda läkare som aldrig träffat mig, bestämma hur sjuk jag är. Fk har gjort klart att har ingen läkare undersökt mig tar de inte emot och processar ansökan, MEN deras läkare som de lyssnar på, behöver inte ha träffat mig och kan utav papper bestämma hur sjuk jag är, hur gick det till???

Det är ledsamt hur lite samhället och de nära man har runt sig förstår hur sjukdom kan drabba en. "Men du ser ju så pigg ut, du klarade ju att göra det och det, det är bara att rycka upp dig och tänka att du är frisk så blir du bra"...det de inte ser hur mycket energi det tar att uppnå det. De ser inte de dagar man ligger i smärtor och illamående för att man ville så gärna göra något ett par timmar.

Många vänner har försvunnit eller rättare sagt alla, utom en, har försvunnit, finns ingen nära alls längre. Det är ett pris man får betala för att man inte klarar av att hänga med, tillslut försvinner även de vänner som är sjuka, slutar höra av sig, för de har förnyad energi när de vilat trotts smärta, men den lyxen har inte jag och det kan de inte förstå.
När jag gör något tar det sån energi att det tar så mycket på kroppen att det tar dagar innan kroppen lugnat sig.

Tänk dig ett gummiband...om du drar i det återgår det till formen när du släpper men ju äldre gummibandet är sämre är det att dra sig tillbaka till formen och det är torrt och sprikor uppstår.
Om du tar bort ordet äldre och byter ut det mot sjukare kan du ju tänka dig vad som händer i min kropp som har inte förmågan att förnya sig och hålla sig alert. Varje gång jag gör något blir kroppen som ett äldre gummiband, mjölksyra, illamående, muskelskakningar och smärtor från helvetet av överbelastning uppstår och det tar dagar för kroppen att komma över ansträngningen och vila är det ända som hjälper för att lugna ner kroppen. Pacing som det kallas vid vila, är min livlina.

Forskare har jämställt sjukdomen ME med att få strålbehandling vid cancer. Kroppens immunförsvar jobbar mot sig själv, autonoma funktioner fungerar inte, kroppstemperatur går upp och ner från feber till iskyla, minnet är kaos, ljus och ljud gör ont som knivar. Depression och ångest kommer smygande. Självkänslan får sig en knäck. Ekonomin är kaos speciellt när fk och ev soc nekar en försörjning och man har gjort alla utredningar och arbetsprövningar som var tvunget med resultat 0 i arbetsförmåga.

Ansökningarna tog så lång tid att sgi är borta, så nu måste det finnas borgens om det behövs tex en bostad. Du är inget värt, en liten skit i samhället bara för att du drabbades av en svår sjukdom och räknas inte in i samhället längre som en lagkamrat.
Det känns lite som quasimodovärld....